91̽��

Att det blev franskastudier vid Humanisten var mest en slump. Det fanns helt enkelt platser kvar på grundkursen när Johanna Frändén flyttade till Göteborg sommaren 2001. Till skillnad från flera av sina kurskamrater hade hon varken en fransktalande pojkvän eller en bakgrund som au-pair.

– Jag hade min gymnasiefranska och jävlar vad jag fick plugga. Men jävlar vad bra jag blev på grammatik också, säger hon och skrattar.

Sedan närmare tio år bor Johanna Frändén i Paris. Året med franskastudier vid Göteborgs universitet visade vara en bra grund för en framtida journalistkarriär med hela Europa som arbetsfält. Kunskaperna om fransk litteratur och kultur som hon fick via kurserna har fungerat som en väg in i det franska samhället.

– Det är helt oslagbart att ha läst alla klassiker. Det är kanske inte så att man förväntas ha gjort det, men de blir så impade när man kommer som svensk och har läst Balzac och Hugo.

Efter två terminers studier tågluffade Johanna Frändén ner till Lyon och tog jobb på en bar. Där var besökarna på andra sidan disken mindre intresserade av klassisk litteratur och hon minns erfarenheten som ”något av en reality check”.

– Jag hade läst Balzac, men visste inte hur man säger ”hälla upp en pint” eller ”betalar du med kort eller kontant?”. Det var lite slitigt, att vara litterär men inte så bra på vardagsfranskan.

Livsavgörande lögn om spanska

Kombinationen universitetsstudier och bartenderjobb gav henne en så pass bra skolning i franska att hon några år senare vågade sig på en lögn, en ”livsavgörande lögn” som hon kallade den i sitt sommarprogram i P1. När Zlatan Ibrahimovic 2009 blev klar för spanska fotbollsklubben FC Barcelona ville Aftonbladet, där Johanna Frändén jobbade, ha en reporter som kunde punktmarkera den svenska storstjärnan. En chef kom fram och frågade om hon pratade spanska. Hon svarade ja och gick sedan raka vägen och köpte ett spanskt ficklexikon.

– I början spelade jag in alla intervjuer och mejlade över ljudfilerna till en kompis som fick översätta. Men jag hade inte sagt ja om jag inte hade trott att jag skulle fixa det.

Att kunna språk är något hon har gemensamt med flera andra kvinnliga sportjournalister och hon nämner bland annat Frida Nordstrand, Johanna Garå och Jennifer Wegerup.

– Tjejerna inom sportjournalistiken har stuckit ut där och jag tror det finns ett skäl till det. Man har behövt ha en grej till för att kunna få sin plats.

Vilken betydelse har språkkunskaperna haft för din karriär?

– De har varit helt avgörande. Jag säger alltid att folk borde plugga språk.

Varför är det inte fler som gör det, tror du?

– Det ligger nog på ett samhällsplan. �����å�� strider lite mot allt som samhället går ut på just nu, det ska gå snabbt och man ska hitta någon sorts dold talang. Man hör ofta om folk som inte har pluggat, startat en startup och sedan kommit på typ Spotify. Det är lätt att glömma att det är en på miljonen. Tvärtom är det mycket, mycket större chans att du kan göra karriär och få ett bra jobb om du har pluggat eller kan språk.

”Få saker som är så tillfredsställande”

Att det tar tid att lära sig ett språk är också det som är tjusningen, menar Johanna Frändén. Att det går emot allt det andra: artiklar som ska ut snabbt, kommentarer som ska twittras. Under pandemin och Frankrikes hårda lockdown har hon passat på att ta sig an ett nytt språkuniversum: det tyska.

– Med språk går det inte att ta några genvägar. Det tar tid. Man tragglar, man gör fel, man gör om. Men sen plötsligt har man nått en ny nivå. Det finns få saker som är så tillfredsställande som när man känner att man fattar ett språk.

Text: Janna Roosch