Arabiskan har gett Vic Vems språk fler lager
Som hiphopartist har Vic Vem haft språket som sitt viktigaste verktyg. I svenskan har han sökt flytet, precisionen och skönheten. Nu är han på väg att ta en kandidatexamen i arabiska. – Att studera arabiska har gjort otroligt mycket för min svenska, säger han.
Victor Hultin sitter vid ett av de runda borden vid Humanistiska fakultetens kafé och pustar ut med en energidryck. C-uppsatsen i arabiska är precis inlämnad. De senaste åren har han tillbringat mycket tid på Humanisten och på det intilliggande biblioteket.
– Jag känner mig verkligen hemma här, jag går ofta hit och skriver. Det är en viktig och trygg plats. Du vet, jag är en nörd. Böckerna har varit mina bästa vänner. Med andra förutsättningar i livet hade jag kanske alltid varit här. Jag hade gillat att vara forskare, det hade inte behövt bli rap.
Men det var musiken som blev Victor Hultins levebröd. Som Vic Vem har han gjort sig ett namn inom den svenska hiphopen. Personliga berättelser om uppväxten i Majorna, mobbing och människor i hans närhet som dog unga vävs samman med samhällsfrågor om fattigdom, segregation och hemlöshet.
Nytt alfabet, nya insikter
Som 11-åring upptäckte han den amerikanska rapmusiken och började testa sig fram med egna rim. Han hämtade inspiration i de engelskspråkiga texterna och försökte skriva något som speglade hans eget liv och identitet.
– Det är fett hur man kan ta skönheten i ett språk och försöka översätta det till sitt eget. Att läsa på andra språk och liksom hitta en ton på svenska som speglar det som uttrycks. Jag har nog alltid letat efter ett språk för att berättiga min existens. För att kommunicera mig själv till världen som den jag vet att jag är.
Utöver arabiska har Victor Hultin också läst spanska och lite swahili. De senaste terminernas arabiskastudier har gett honom en ny blick på svenskan – ett sorts utifrånperspektiv. Det har breddat hans sätt att skriva, tänka och kommunicera. Och inte minst krävt att han har full koll på grammatiken.
– Jag har jobbat med svenskan hela mitt liv, men knappt vetat vad ett adverb är.
När han lärde sig spanska i 20-årsåldern var det mer lekfullt. Efter några veckor gick han runt och rappade på spanska. Att studera ett nytt språk nu, tjugo år senare, har krävt mycket struktur och fokus. Just arabiskan innebär också ett nytt alfabet och motsatt läs- och skrivriktning. En annan utmaning i inlärningsprocessen är förhållandet mellan standardarabiskan och den stora variationen av dialekter.
– Det har varit mycket svårare än jag trodde. Det finns till exempel många ljud som svenskan inte har. Som rappare är jag van att skapa coola ljud med min mun, ändå har det tagit mig två år att uttala vissa bokstäver hyfsat naturligt.
Med den erfarenheten kommer också en förståelse för vad det innebär att komma till Sverige och lära sig ett helt nytt språk.
– Jag har fått en sådan respekt för de som mitt i livet, med allt vad det innebär, kommer hit med arabiska och lär sig svenska. Det måste vara så otroligt svårt. Vilket jobb folk gör!
Vill bygga broar med språk
Språk och kommunikation går som en röd tråd genom Victor Hultins liv. I samtalet böljar hans referenser från Bob Marley till Tranströmer, från hans mormors receptsamling till Noam Chomsky och Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Parallellt med musikkarriären höll han under flera år workshops och skolor i poesi och rap för unga i Göteborg.
– Det har aldrig handlat om att lära folk att bli rappare. Det vore ganska meningslöst. Det handlar om att ge tillgång till en svenska som många barn och unga på de här platserna inte har.
Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har han också jobbat i projekt som förenat hiphop och klassisk musik. Victor Hultin har en förmåga att röra sig mellan olika genrer, fysiska platser och språkvärldar.
– Jag kan vara här på Humanisten men också i Hammarkullen. På samma sätt tror jag det kommer behövas människor som jobbar och kan både svenska och arabiska. Jag vill bygga broar och det här är en del av det. Det är en stor motivation för mig i studierna.
Bok om lyrik ett nytt kapitel
I början av maj kom hans bok Mer än ord – att läsa och skriva lyrik ut, skriven tillsammans med författaren och specialpedagogen Mikhael Mikalides. Boken är en sorts lärobok i att skiva lyrik, med konkreta verktyg blandat med egna texter och tankar. Den är på samma gång ett avslut och en början på något nytt, enligt Vic Vem.
– Jag har varit ute i så många år och jobbar med barn och unga. Jag är glad att det nu finns något fysiskt, något att ta på, där jag samlat de erfarenheterna. Samtidigt är det också en början, för det är ändå en bok och det har jag aldrig skrivit tidigare.
I slutet av september kommer han att besöka Bokmässan och prata om den. På datorn finns också ett näst intill färdigt manus till en ungdomsroman. Men allra först väntar en kurs i skrivande på Humanisten.
– I början hade jag svårt att acceptera att jag satt här med en massa 25-åringar som var smartare än jag. Jag hade ett behov av att tala om för folk hur saker ligger till. Nu har jag insett att jag kan vara tyst och lära mig. Det har varit en ödmjukande upplevelse att vara student igen.
Janna Roosch
Vic Vem om …
avsaknaden av ”flow” i akademiska texter: ”Vissa är så stela att det gör fysiskt ont att läsa. Jag blir arg. Men jag har också behövt få in mer akademi i mitt flow. De riktigt stora lyckas ju förena det, vara både poet och akademiker.”
att föra vidare kunskap: ”Jag tänker på min mormor och all den maten hon brukade laga, om hon inte ger vidare sina recept till mig, eller skriver ner dem, kommer den visdomen och kunskapen bara att försvinna. Det känns sorgligt.”
precision i arabiska: ”Många saker som kan sägas med ett ord på arabiska, beroende på vilka prefix och suffix man hänger på, kräver kanske tre, fyra, fem ord på svenska. På så sätt har arabiskan öppnat upp mycket. Jag kan översätta ett ord från arabiska och har plötsligt en hel mening på svenska som inte existerat tidigare.”