91̽��

Det tog 22 år innan fyraprocentspärren passerades. Därefter gick det snabbt. Från en outsider som ingen ville ha att göra med till en av de största som många idag har valt att både samtala och samarbeta med.

Richard Jomshof, som varit med hela tiden, berättar om vad denna förändring inneburit för Sverigedemokraternas kommunikation.

– Från början var vi en ganska liten grupp individer som satt och gjorde det mesta själva. Jimmie Åkesson var en duktig programmerare. När vi kom in i riksdagen fick vi resurser men det var svårt att hitta någon att anlita med rätt kompetens – man vågade inte ta jobb hos Sverigedemokraterna. Men nu är det annorlunda och vi kan nästan anställa vem vi vill.

Kontroversiella kampanjer

Två år efter inträdet i riksdagen anställdes nuvarande kommunikationschef Joakim Wallerstein.

– Det var skönt att få in nytt blod utifrån, någon som vet och kan hjälpa till med hur man ska paketera politiken.

Sedan dess har partiet väckt stor uppmärksamhet genom kontroversiella kampanjer. Några exempel:

• 2015. Tunnelbanestationen vid Östermalmstorg kläs in i affischer mot organiserat tiggeri
• 2016. Flygblad delas ut i ett antal flyktingläger i Europa, bland annat på ön Lesbos, med information som ska avskräcka personer från att ta sig till Sverige.

– I början var det så fokuserat på vänster- och högerblocket att vi höll på att drunkna och försvinna på vägen. Och ibland får man göra saker för att prova och för att få uppmärksamhet, säger Richard Jomshof.

– Att exempelvis kampanjen i tunnelbanan skulle få oerhörda reaktioner, det visste vi. Vi har varit bra på att veta var i magen man ska peka för att få en reaktion och vi behövde inte vara särskilt grova, det räckte med att använda vissa ord. Vissa motståndare går igång på allt, också det enkla. Men vad hände sedan – jo, vi skapade en diskussion om exempelvis tiggeri.

Börjar likna andra

Idag är förutsättningarna annorlunda. Sverigedemokraterna har accepterats av andra partier. På mindre än ett halvår har man enats om gemensam budget flera gånger, först med Moderaterna och Kristdemokraterna och nu i våras även med Liberalerna.

För många framstår nu inte Sverigedemokraterna i lika stor utsträckning som förr som konstiga och annorlunda, utan börjar likna andra partier. De är heller inte längre ensamma om att lyfta flera frågor, utan slåss plötsligt om samma väljare som andra. Innebär det en särskild utmaning, att både fortsätta polarisera för att engagera väljare, fast å andra sidan inte för då kan vissa grupper skrämmas bort – att framstå som regeringsdugliga?

– Idag har vi inte samma behov av att skapa uppmärksamhet, men det har varit en stor omställning för många sverigedemokrater, speciellt de som kommit med främst för att de var missbelåtna. Man kan säga att många av dem har stort hjärta, men kan inget om politik. Vi har många medlemmar som inte vill vara politiker, men som har många åsikter. Men nu måste vi kunna tala med alla, olika grupper som unga och kvinnor. Och man får använda olika sätt beroende på vem man talar med.

Om svansen och sociala medier

Som gammal SO-lärare har han därför fått ägna en stor del av sin tid åt intern utbildning:

– Vi har satsat enorma resurser på utbildning. Det räcker inte om man byggt upp en organisation på riksnivå om man har kommunpolitiker som använder samma ordval som hemma vid köksbordet. Det är svårt om man inte kan det politiska språket och inte vet hur man ska uttrycka sig och debattera.

Därmed är han även inne på sverigedemokraternas beryktade svans av sympatisörer som uttrycker olika åsikter på nätet.

– Jag vill påstå att alla partier har problem med svansen, säger han. Men oavsett så är vår svans ett problem varje gång som den stjäl fokus från vår berättelse och vi har också ansvar för att de ska förstå hur man beter sig och att man inte kan skriva vad som helst på sociala medier.

Han säger sig ”helt ärligt hata sociala medier”:

– Jag är så trött på dem. Det är så lätt att skriva kommentarer som att du är dum i huvudet eller du är fet – saker som ska mycket till för att man ska säga när man träffar någon på riktigt.

Lite självkritik

Åt socialdemokraternas beslut att stänga sitt officiella Twitterkonto skakar han dock på huvudet.

– Ja jösses… Nej, det är bra om vi är på Twitter. Det ska vara så öppet och transparent som möjligt, även om jag personligen gärna skulle skippa det.

Även om han säger att Sverigedemokraterna inte vill bidra till ett polariserat språkbruk med nedsättande epitet om motståndaren, medger han att det är en balansgång och lätt att gå över gränsen.

– Jag gör det själv ibland, så lite självkritisk kan jag trots allt vara.

 

Text: Cajsa Malmström