91̽��

Två företeelser har följt Tobias Granmo genom livet: vatten och musik. Han är uppvuxen på en skärgårdsö i Fiskebäckskil, en genuin idyll innan de gamla fiskesamhällena upptäcktes av alla semesterfirare.

– Det var en fantastisk miljö att vara barn i. Inte minst närheten till vattnet har påverkat mig, detta vackra, inbjudande men också skrämmande, nyckfulla element som plötsligt kan skifta och lura väderleksrapporten. Det var där jag blev intresserad av segling, som får mig att känna mig nära elementen, slappna av och låta vinden styra åt söder eller norr.

Tobias Granmos far var docent i marin ekologi vid Kristinebergs marina forskningsstation. Men båda föräldrarna var också engagerade amatörmusiker och Tobias Granmo växte upp med en fiol under hakan utan att egentligen ha funderat särskilt mycket på det.

– Jag läste ekonomisk linje på gymnasiet men åkte varannan helg till Köpenhamn för att ta lektioner hos den berömde violinisten och musikpedagogen Milan Vitek. Han var kort och bastant med en otrolig pondus, korsade gatorna utan att bry sig om trafikljusen och pratade sin egen blandning av tjeckiska och danska. Det var han som lärde mig att det är det man inte kan som är det roliga och att det gäller att ta fram det lekfulla i musiken; om något inte funkar prövar man något annat. Efter gymnasiet gick jag ett år på Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm men när jag fick veta att Milan Vitek blivit gästprofessor vid Musikhögskolan här i Göteborg sökte jag hit för det var honom jag ville ha som lärare.

Efter att Tobias Granmo tagit sin masterexamen 1995 fortsatte han studera vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien. Utbildningen avslutades med solistdiplom.

– Wien har ju alltid varit en internationell smältdegel men då, några år efter Sovjetunionens fall, var staden nog extra full av människor från världens alla hörn, inte minst östeuropéer. Min lärare, den världsberömda Dora Schwarzberg, kom från Odessa och jag var faktiskt med och arrangerade hennes femtioårsdag som firades på ryska ambassaden.

I Wien fick han också möjlighet att ägna sig åt fäktning.

– Det viktiga är att vara smidig och snabb, vilket gör att det inte har någon betydelse om fäktaren är kille eller tjej. Delvis samma termer används som inom musik, som kvint, kvart och oktav, och handledens rörlighet är betydelsefull, precis som för en violinist. 

Sin blivande fru, pianisten och organisten Helena, hade Tobias Granmo träffat redan under studietiden i Göteborg. Hon studerade nu vidare i Lyon, vilket innebar några års pendling mellan två kulturstäder innan också Helena flyttade till Wien. 

– Jag spelade då i Wiener Kammerorchester och åkte på turnéer till en mängd olika platser. Det var förstås väldigt roligt. Men efter närmare 10 år i Wien var det dags att flytta hem.

Under ett par år bodde paret i Värmland där Tobias Granmo fått jobb som violinlärare vid Ingesunds musikhögskola, Karlstads universitet. År 2006 flyttade de dock tillbaka till västkusten. Tobias Granmo hade då fått anställning som lärare vid Högskolan för scen och musik där han 2011–2017 också var studierektor för den klassiska musikerutbildningen.

Både som lärare och utövande musiker är det kammarmusiken som ligger Tobias Granmo varmast om hjärtat.

– Att spela i en stor orkester och att tillsammans med kanske 18 första violinister bära en stämma är förstås också en otrolig upplevelse. I en liten ensemble däremot är varje instrumentalist ensam i sin stämma och behöver tydligare framföra egna musikaliska infall. Det blir som ett samtal med de andra musikerna där man går in i och ut ur sina roller. Det lilla formatet inbjuder också till en intimare interaktion med publiken som sitter på kanske bara några meters avstånd. Själv tycker jag om att också prata med åhörarna, introducera det verk vi ska spela och kanske plocka fram något speciellt att lyssna efter. 

Tobias Granmo har spelat i många konstellationer med flera olika musiker. Den mest framträdande och lite ovanliga instrumentkombinationen är nog den han har tillsammans med marimbaspelaren och professorn Daniel Berg i Duo Granmo-Berg. 

– När vi började spela tillsammans för cirka 15 år sedan fanns knappt någon musik alls för vår konstellation. Så vi har fått arrangera om verk av allt från Vivaldi till Bartók så att de passar även för Daniels marimba. Sedan dess har Daniel skrivit flera av de stycken vi framför men vi samarbetar också med tonsättare som Bengt Lundin, Carl-Axel Hall, Paula af Malmborg Ward, Ann-Sofi Söderqvist och Áskell Másson. Vi framträder i alla möjliga sammanhang, ibland även vid konserter på Högskolan för scen och musik. På så sätt hoppas vi inspirera våra studenter att också pröva oväntade instrumentkombinationer.

Bild

Just att öppna upp studenterna för nya experiment och nya sätt att tänka är en viktig del av utbildningen på Högskolan för scen och musik, menar Tobias Granmo.

 – Vi tar emot studenter från hela världen och en del har fått en väldigt auktoritär utbildning. Då gäller det att uppmuntra dem att undersöka vad de själva vill så att de inte bara gör som läraren säger. På så sätt hjälper vi dem att växa som musiker och människor. 

Vikten av internationella samarbeten var något Tobias Granmo upptäckte under sin tid i Wien och han har behållit flera av sina kontakter från den tiden. 

Bland annat har han varit gästlärare i ett stort antal länder, ofta tillsammans med Daniel Berg. Då undervisar de på dagen och ger konserter på kvällen.

– Jag ser utbytet som kompetensutveckling för mig själv samtidigt som jag fungerar som ambassadör för Högskolan för scen och musik. I Neapel, Málaga eller Zagreb känner man förstås inte till Göteborgs universitet särskilt väl, men när jag är där passar jag på att bjuda in lärare till oss. Med hjälp av EU-stöd kostar utbytet ingenting för institutionen. Samtidigt uppmuntrar jag också studenterna att söka sig hit. På så sätt får vi en ännu mer internationell miljö som främjar allas lärande och ger nytt blod till undervisningen.

Också samarbete över andra gränser är viktigt, menar Tobias Granmo.

– På Chalmers AHA-festival och på Jonsereds herrgård har Daniel och jag kunnat samverka med andra konstformer men också med olika vetenskaper. Bland annat har vi undersökt vad akustiken i olika rum gör med vårt spelande.

Också Jonsereds seminarieserie De fyra elementen för några år sedan innehöll medverkan av olika sorters kompetenser. Vid Vattenseminariet samarbetade Duo Granmo-Berg exempelvis med en arkitekt, en konstnär, en undervattensfotograf och en utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

– Också kyrkor i och utanför Göteborg är en viktig samarbetspartner. Sedan 15 år tillbaka har jag exempelvis en konsertserie tillsammans med mina violinstudenter. Våra studenter behöver komma ut från den skyddade miljö institutionen erbjuder och få möta en annan publik.

Nu har Tobias Granmo blivit professor i musikalisk gestaltning med inriktning violin. Han ser utnämningen som något mer än en personlig framgång.

– Det handlar om ett erkännande av den klassiska musiken inom akademin men också om en uppskattning av konst överhuvudtaget. Konstens försonande kraft är kanske extra betydelsefull i dagens oroliga värld. Just nu har jag exempelvis en ukrainsk student som börjat spela tillsammans med en student från Riga som visat sig tillhöra den ryska minoriteten. Men deras olika bakgrunder har ingen betydelse, de trivs med att spela tillsammans och förenas av kärleken till musiken.

Text: Eva Lundgren