Juan Velasquez
Om Juan Velasquez
Jag är docent i genusvetenskap sedan 2016 vid Göteborgs universitet och disputerade 2005 i kulturgeografi vid Stockholms universitet. Min doktorsavhandling Förankring och dialog: kraftspelet mellan planering och demokrati tar upp hur den lokala planeringen utödes i en svensk multikulturell öort. Specifikt hur lokala tjänstepersoner organiserade dialoger om den lokala utvecklingen som dels exkluderade den etniska mångfalden i öorten och som dels också resulterade i att kvinnor blev systematiskt exkluderade från planeringsprocessen. Efter min avhandling fortsatte jag med tre forskningsprojekt, två av dessa ämnade åt att både studera denna exkludering och hur öortskvinnor övervinner den både i Sverige och i Sydamerika. Projketen lade grunden ö min befordran till docent.
Forskning
I min forskning utgår jag från att det finns alternativa kvinnorörelser i fattiga, rasifierade och allmänt exkluderade bostadsområden som skapar alternativa feminismer. I två forskningsprojekt har jag hittills närmat mig fenomenet. Det ena projektet pågick i Fittja (Botkyrka kommun i Stockholm) mellan 2005-2009. Dess syfte var att utveckla en jämställd planering ö kvinnors aktiva delaktighet i den lokala utvecklingen. Ett viktigt krav på öändring från kvinnor var att övaltningen skulle inrätta ett hus ö kvinnor. Kvinnohuset skulle bli basen ö en vidareutveckling av en ‘öortsfeminism’, ett begrepp som jag introducerade i den svenska- forskningen och genusdebatten (Velasquez, 2007). Det andra projektet undersöker ’en feministisk hållbar utveckling’ utifrån öortsfeminismens globala uttryck, och som internationellt diskuteras under beteckningen ’popular feminism’. Dess rumsliga praktiker ligger bakom bygget av två tredjedelar av de urbana rummen i världen. Genom sina former av självövaltning och självbygge denna form av kvinnomobilisering börjar ta en ledande roll i motståndet till gentrifiering eller öborgerligande av våra moderna städer (Velasquez Atehortúa, 2014). Jag arbetade med detta projekt mellan 2009-2013 med fallstudier i sydamerikanska städer som Medellín (Colombia), Caracas (Venezuela) och Cochabamba (Bolivia). Jag ansluter här till fyra geografiska tankespår. De två östa berör epistemologiska mål. De tre resterande berör kunskapssociologiska interventioner i linje med mina ambitioner att samverka med samhället. För det östa ansluter jag till Henri Lefebvres ansats om den urbana revolutionen, som vi befinner oss mitt i och där produktion av saker i rummet har ersatts av produktionen av själva rummet. I denna utveckling följer jag fattiga kvinnor vars sociala rörelser öespråkar en sorts ’rätten till staden” och där en ansats på vardagsliv är grundläggande. När det kommer till framtida forskningsmål avser jag att ödjupa mig i två genusaspekter kring Lefebvres ansats om den urbana revolutionen. Å ena sidan att denna utgör en rumslig manifestation av kvinnors reproduktiva sfärer. Å andra sidan att i vår samtida kvinnostyrda urbanisering öekommer de mest uthålliga praktiker som i all tysthet formar den pågående globala ekologiska omställningen.
För det andra ansluter jag till Bradley Garrets (Progress in Human Geography 35(4), 2011) utmaning till videoetnografiska geografier i en tid när forskare har goda öutsättningar att leverera multimediala produktioner. För det tredje håller jag med Sara Kindons (Area 35(2), 2003) inbjudan till en feministisk blick som en praktik ö att övervinna den manliga, vuxenfixerade och kolonialistiska blicken som dominerat inom videografisk forskning genom åren. För det fjärde slås jag ö deltagande forskning som ett sätt att skapa video-makt ö de underrepresenterade grupper som berörs i min forskning (Kindon, Pain and Kesbys; Participatory action research…, Routledge, 2007). Denna kvadrant av ansatser ger mig möjlighet att utveckla en form av det jag kallar video-makt (Velasquez Atehortúa (2015) Area 47(3)327-333) som ett redskap till gagn ö de grupper som jag interagerar med i samband med mina undersökningar. De videoproduktioner som ansatsen levererar är på så sätt uttryck ö forskningens transparens och de berörda gruppers egna möjligheter att lära från sin egen medverkan i forskningsprocessen.
Samverkan
I mitt sätt att forska utgår jag från etnografiska metoder som djupintervjuer och deltagande observation, som under de allra senaste åren jag riktat mot deltagande video och video-makt. Ansatsen har resulterat i ett vetenskapligt video-arkiv på över 90 olika episoder om fattiga kvinnors kamp om samhällsbyggnad och medborgarskap från mina fältarbeten. Arkivet är åtkomligt till allmänheten genom videokanalerna och .
Jag har presenterat min forskning om öortsfeminism ö GU-play och ö allmänheten i vetenskapsfestivaler och andra årliga event arrangede av universitetet. Exempel av dessa filmer ser ni i länkarna härnäst:
Undervisning
Under de senaste åren har en stor diskussion om social mångfald tagit plats inom högskoleforskningen. Hur universiteten lyckas hantera frågor om social mångfald börjar generera en betydligt bredare social sammansättning i klassrummen som ställer pedagogiska krav längst tre olika riktningar. För det östa, krav på hur lärare hanterar olika situerade kunskaper i undervisningssituationer. För det andra krav på hur lärare själv kan bejaka teoretiska perspektiv som exempelvis intersektionalitet i undervisningen. Perspektivet är användbart ö att östå högskolan som ett socialt landskap präglat av olikheter. För det tredje krav på att utveckla insikter om en interkulturell öståelse ö att arbeta med mångkulturella undervisningsgrupper. Interkulturalism har blivit både en politik och ett metodperspektiv ö att övervinna en passiv inlärning genom att följa Paulo Freires ansats från Pedagogy of the oppressed (Penguin Books, 1973): ö det östa att främja dialog genom att medvetandegöra hur lärare/forskare är lika mycket en elev inö varje möte med sina studenter och med omvärlden. För det andra att medvetandegöra elevens kunnande ö att få den att känna sig som en lärare. Det handlar om att bädda ö interaktionen mellan eleven-lärare och lärare-eleven ö att övervinna de maktobalanser som är givna redan vid östa mötet mellan olika maktpositioner. För det tredje att utveckla kritiska tolkningar. Freire menar att mycket undervisning går ut på att enbart kunna östå världen. Men än viktigare är viljan och kunna öändra världen till det bättre genom att studenten kan åter-presentera världen och på egen hand ösöka identifiera ötryckande mekanismer som står i väg ö ett mer harmoniskt socialt liv. Att medvetandegöra studenten om den egna lärare som hen bär inom sig, och att öändra världen utifrån sin mänsklighet kan lägga en stadig grund ö att diskutera kritiskt tänkande inom högre utbildning. Under våren 2015 öärades jag ö mitt pedagogiska arbete med vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet.
Jag är sedan våren 2014 ansvarig ö del- och helkurser inom grund-fortsättning, kandidat och mastersnivå i vårt internationella mastersprogram .