En ny studie visar att samhällsbaserad screening med ESSENCE-Q är ett lovande sätt att tidigt identifiera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i landsbygdsområden i Sydafrika, trots begränsade resurser och traumasrelaterade utmaningar.
För närvarande finns det ingen standardiserad hälsoscreening inom den offentliga sjukvården i Sydafrika för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPFs) i tidig barndom. Utmaningar såsom begränsade resurser och höga nivåer av trauma i landsbygdsområden försvårar implementeringen.
I ett banbrytande försök att bemöta bristen på screening för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i Sydafrika har en ny studie, genomförd av doktorand Ben Truter vid Gillbergcentrum samt verksam som direktör vid Neurodiversity Centre i Sydafrika, undersökt genomförbarheten av att införa en folkhälsobaserad screeningsmodell för förskolebarn i landsbygdsdelen av Västra Kapprovinsen. Studien, som utfördes av ett team av hälsoexperter, undersökte möjligheten att använda en enkel screening i två steg för att identifiera barn i riskzonen för ESSENCE/NPF, tillstånd såsom autism, ADHD samt tal- och språkstörningar.
Bild
Ben Truter
Studien använde ESSENCE-Q, ett kortfattat och globalt använt screeningverktyg utvecklat av professor Christopher Gillberg år 2010. ESSENCE-Q översattes till flera lokala språk, såsom afrikaans och isiXhosa, och administrerades muntligt av forskningsassistenter verksamma i lokalsamhället. Dessa assistenter, som saknade formell hälso- och sjukvårdsutbildning, genomförde samtal direkt med mödrar i sina samhällen, där de samlade in återkoppling och utvärderade oro kring barns utveckling. Forskarteamet samlade även värdefulla insikter genom fokusgruppsintervjuer och återkoppling från deltagande mödrar.
Trots logistiska utmaningar såsom låg läskunnighet bland mödrarna och fördröjningar i resultatrapporteringen var responsen på screeningverktyget mycket positiv. Mödrarna uppskattade tillgängligheten och flexibiliteten i screeningsprocessen, som inkluderade visuella hjälpmedel och personlig kontakt. Studien lyfte dock fram vikten av att erbjuda kontinuerligt stöd, särskilt vad gäller att bemöta det trauma som många familjer upplevt, samt att säkerställa att de som genomför screeningen är tillräckligt utbildade och får stöd. Trots dessa utmaningar visar studien lovande resultat som kan leda till förbättrad tidig upptäckt och insatser, vilket är avgörande för långsiktiga hälsoutfall.
Studien tyder på att lokala samhällsmedlemmar, med rätt resurser och utbildning, skulle kunna spela en nyckelroll i att tidigt identifiera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta kan i sin tur möjliggöra tidiga insatser som förbättrar livet för både barn och familjer. En långsiktigt hållbar screeningsmodell kommer dock att kräva kontinuerlig handledning, psykologiskt stöd för både deltagare och administratörer, samt noggrann planering för att integreras i befintliga vårdstrukturer.
Sammanfattningsvis understryker studien vikten av samhällsbaserat tillvägagångssätt för hälsoscreening i resurssvaga miljöer. Med rätt stöd och förberedelser kan landsbygdsområden i Sydafrika snart ha ett avgörande verktyg för att identifiera och stötta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – vilket bidrar till att ge alla barn en rättvis start i livet.