Vad är det som gör att män som är singlar är mer olyckliga än män i parförhållanden, medan kvinnor tvärtom mår bättre som singlar? Och vilka förmågor är egentligen bra att besitta i intima relationer?
Det vill Veronica Flyman ta reda på. Hon är doktorand på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap och forskar om singelskap, kärlek och alienation i det samtida Sverige.
– Jag vill ta reda på vad det är i singlars relationer, och vad de ö&Բ;i sina relationer, som leder till att de antingen har känslan av tillfredsställelse, av att leva ett gott liv och känner sig trygga i sig själva, eller sörjer att de inte har en livspartner och är rädda för att dö ensamma.
Redan i början av 1900-talet konstaterade sociologen Emil Durkheim att självmord är vanligare bland gifta kvinnor och ogifta män.
– Det är ett mönster som har bitit sig fast och som är väldigt intressant, säger Veronica Flyman. Jag tror att det dels handlar om att kvinnor är bättre på emotionellt arbete än vad män är.
Emotionellt arbete är förmågan att hantera sina egna och andras känslor och skapa ett önskvärt känslomässigt tillstånd, som att visa omsorg, kärlek, tillgivenhet och respekt, att stötta, trösta och bekräfta.
– Det är en fantastisk förmåga att besitta! Kvinnliga singlar är bättre på att knyta sociala band, för de visar den här omsorgen och kärleken, tillgivenheten och bekräftelsen som gör att relationer blir långvariga. Män besitter inte den förmågan på samma sätt. När män blir singlar tenderar de att uppleva mycket mer isolering och ensamhet, berättar Veronica Flyman.
Kärlek är ömsesidighet
Med sin avhandling vill Veronica Flyman förändra människors syn på kärlek och relationer.
– Jag vill gärna att folk ska veta vilka skills som är viktiga att besitta när man knyter intima band till andra människor. Och så vill jag poängtera att idén om att omsorgen för varandra bara skulle ske i det privata är begränsande på så otroligt många sätt! Att visa ömsesidig omsorg och tillåta varandra att vara sårbara är en princip som bör generaliseras, tycker jag.
För kärlek definierar Veronica Flyman som ”ett ömsesidigt erkännande av varandras sårbarhet”, något vi bara kan åstadkomma tillsammans med andra. Definitionen kommer från filosofen Hegel, som skrev att för att ett äktenskap ska bestå, så måste de två erkänna varandra som unika individer och hitta en gemenskap i att båda kan vara individer tillsammans.
– Det märker jag när jag intervjuar singlar, att det man vill ha i en relation är att kunna vara sig själv. Och då kräver det ju att båda tillåts vara sårbara och att man bemöter varandra i sin sårbarhet.
Sociologiska analyser saknas i debatten
Intresset för samhällsfrågor väcktes tidigt hos Veronica Flyman och redan när hon sökte till gymnasiet visste hon att hon ville forska och undervisa.
– Jag älskar att undervisa! Och jag tycker att sociologin behöver bli bättre på att bli mer allmänt tillgängligt. När man läser nyheter och debattinlägg är det så mycket psykologiserande av allting. Det här med Donald Trump till exempel, man förklarar hans makt och beteende med att han är narcissist. Det är bara ett exempel på att det saknas sociologiska analyser och perspektiv i den offentliga debatten, menar hon.
Därför vill Veronica Flyman nå ut med forskningen till fler. Att undervisa är ett sätt. Andra sätt är att skriva debattartiklar och delta i panelsamtal, vilket hon också gärna gör.
– Sen var det en personlig erfarenhet som fick mig intresserad av just frågor kring intimitet, kärlek och sexualitet, och det var att jag själv blev utsatt för sexuellt och psykiskt våld i en nära relation, av en man. Efter att ha avslutat den relationen blev jag intresserad av att förstå vad det är som händer i relationer, som gör att det kan utvecklas på det sättet när man påstår sig älska varandra, berättar hon.
”Kärleksprofessorn” lockade till Göteborg
Att det blev doktorandstudier på Göteborgs universitet för Veronica Flyman som tidigare studerat i Lund, där hon också bor, beror på Emma Engdahl, professor i sociologi vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap.
– Emma Engdahl är min handledare nu. Hon har skrivit jättemycket om just kärlek, alltså kärlek som ett verkligt socialt fenomen, inte som ett abstrakt, fluffigt ideal som alla själva kan definiera.
Intensiv skrivarfas
Halvvägs i doktorandstudierna är Veronica Flyman nu inne i en intensiv skrivarfas.
– Jag skriver och skriver, om kärlek och alienation och kön och kapitalism och samhällskritik och singelskap, berättar hon
Denna fas har naturligtvis föregåtts av insamling av data. Hon har intervjuat 19 singlar, nästan alla två gånger. Veronica Flyman har även undervisning, en intensiv period varje termin, på ungefär en månad, då hon har många föreläsningar och seminarier.
– Och sen ska man läsa kurser själv också, som en del av doktorandutbildningen.
Gör det som är lite tråkigt också!
För den som funderar på att doktorera har Veronica Flyman några tips:
– Det är väldigt viktigt att göra det man tycker är kul, att man känner ett personligt engagemang i det man gör, för då blir det oändligt mycket lättare. Och ha en tydlig målbild! Och faktiskt ta sig an det som man kanske tycker är lite tråkigt också. Jag är inte så intresserad av statistik, men jag tänker att det ändå är bra att kunna statistik, för då kan jag komma med argument i förhållande till det. Och att man kanske behöver läsa de sociologer som man tycker är lite tråkiga också, för att bättre kunna formulera för sig själv vad det är man inte gillar, avslutar Veronica Flyman.
I den offentliga debatten har Veronica Flyman främst varit engagerad kring fenomenet soft girls, i två panelsamtal, Vetenskapsradion och en debattartikel.
Text: Elisabeth Walther Lindqvist
