Peter Korp hade en lång akademisk karriär bakom sig när han började arbeta på Institutionen för kost- och idrottsvetenskap (IKI). År 2008 kom han till dåvarande Institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, en tid innan IKI bildades 2010. Dessförinnan arbetade han tolv år vid nuvarande Högskolan Väst i Vänersborg.
Vägen in i forskningen gick genom sociologin men snart väcktes ett nytt intresse.
– Det forskningsområde som jag ägnat mest tid åt, hälsopromotion, blev jag intresserad av genom att jag 1996, när jag var doktorand, fick en tjänst som högskoleadjunkt i sociologi i Vänersborg, där de hade utbildning och viss forskning i hälsopromotion. Det ledde till att jag bytte avhandlingsämne från utbildningssociologi till hälsopromotion.
Fokus på inkludering och kroppsideal
De senaste åren har hans forskning kretsat kring hur samhällsnormer påverkar idrottsundervisningen i skolan.
– Forskningen handlar huvudsakligen om hur samhällsdiskurser om fetma påverkar hur lärare i idrott och hälsa ser på sitt ämne, vad de menar är ämnets huvudsakliga syfte och mål, hur de lägger upp sin undervisning för att inkludera elever med ”stora kroppar” samt hur de ser på sin professionella roll.
– Vi (i forskargruppen) har också ett artikelmanus som tar ett lite nytt grepp på inkludering i idrott och hälsa på gång.
Internationella samarbeten för hållbarhet
I dag är Peter involverad i flera projekt, både nationellt och internationellt. Ett av dessa är ett projekt om ”Climate education” tillsammans med forskare från England, Australien och Kanada. Huvudsyftet är att analysera och jämföra climate education policies i de olika länderna.
– Det jag bidrar med är hur frågan om klimatförändringar och de utmaningar de ställer oss inför behandlas i svenska skolan med specifikt fokus på ämnet idrott och hälsa och ännu mer specifikt friluftsundervisningen.
Friluftsliv ser Peter som en möjlighet att utveckla en mer ödmjuk syn på människans relation till naturen:
– Jag menar att friluftsundervisningen har stor potential för att utveckla det man idag talar om som en icke-antropocentrisk (icke-människofokuserad) förståelse av ”naturen” som vi alla är en del av.
Ett inkluderande föreningsliv
På hemmaplan deltar Peter också i projektet ”Hur överbryggar vi klyftan”, tillsammans med Uddevalla kommun och forskaren Åsa Andersson, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
– Kommunens projekt handlar om att tillsammans med idrottsföreningar utveckla idrottsöer som är mer inkluderande (som fler känner sig bekväma med). Forskningsprojektet går ut på att skapa möten mellan unga som själva organiserar sitt idrottande och tränare inom idrottsföreningar för att undersöka hur föreningsidrotten kan bli mer flexibel och inkluderande.
En önskan om förändring
Målet med forskningen är tydligt, nämligen att skapa mer tillgängliga och välkomnande öer för fysisk aktivitet, i både skola och föreningsliv.
– Jag hoppas att det jag gör kan bidra till mer välkomnande och öppna öer för fysisk aktivitet och idrott (i bred bemärkelse) som fler barn och ungdomar kan känna sig bekväma och välkomna i. Det ser jag som viktigt som forskare i idrottsvetenskap, men även kopplat till mitt engagemang i hälsopromotion.
Klimatforskningen är också knuten till ett personligt engagemang.
– Den knyter an till mitt livslånga intresse för friluftsliv liksom mitt förflutna som öaktivist och jag hoppas att den forskning jag nu involverats i, kan ge ett litet bidrag till att styra utbildning i stort i en mer hållbar riktning.
Glädjen i att upptäcka
En vanlig arbetsdag präglas ofta av läsande och skrivande – när det finns tid.
– De dagar (de är ärligt talat inte så många) då jag bara ägnar mig åt forskning så läser och skriver jag framförallt. Sen ses Åsa och jag ibland och analyserar material som vi samlat in.
Det är just upptäckandet som gör forskningen spännande.
– Det låter kanske naivt men det är ändå det där att upptäcka, komma på, lära sig nytt som är spännande. Och kul!
Men det finns också utmaningar.
– Det är att hitta ostörd tid för att kunna hålla i så att inte forskningsarbetet blir splittrat.
Text: Helena Svensson
